Jag var på ingen mindre än Ulrik Munther's signering, han lirade även några låtar bl.a. Born this way vilken var den låten som fick mig att falla för honom från första början. Wooah!

Helt fantastisk var han, stod där bland tolvåringarna och log fånigt.

När han sen sprack upp i värsta leendet och sa Hallå hallå till mig vid signeringen höll mina ben på att vika sig. Jag måste ha sett väldigt rolig ut. Fick iaf skivan signerad och mitt älskade storbrittanien-skal till iPhonen.

-

Fy vad jag tycker om Ulrik, nu väntar en konsert i Götet om lite mer än en månad. (om du pengarna räcker till det också.)