Jag saknar Håkan så fruktansvärt mycket. Kan fortfarande känna hans hand mot min och känna känslan inuti mig då hans fina, fina ögon tittade in i mina.

Det är ren tortyr att tänka på det såhär i efterhand. Hela mitt hjärta skriker efter hans närvaro.

Jag skulle göra i princip vad som helst för att få komma tillbaka till konserterna i somras. De bästa dagarna i mitt liv.

Köandet, människorna, stämningen... HÅKAN. Inget kan någonsin slå det, aldrig.