Jag lämnar nu med sorg i hjärtat och tårar i ögonvrån Stockholm. Jag är riktigt, riktigt nere, vill minst av allt åka tillbaka till Småland och fortsätta med de vanliga rutinerna.
Jag behöver verkligen en förändring i mitt liv, behöver komma någonstans där jag känner att livet är värt att kämpa för. Med den sista meningen menar jag inte att jag har självmordstankar eller att jag vill ha uppmärksamhet. Jag menar bara på att jag just nu skiter i i princip allting.
Jag anstränger mig inte i skolan eller med läxorna, jag flyter bara med. Jag har också börjat tappa intresse för allt jag gör på fritiden.
Nuförtiden vill jag helst sitta instängd på mitt rum varje ledig minut och lyssna på musik medan jag drömmer mig bort till en annan verklighet.
Jag har tappat det där suget efter att få komma någonstans i livet, suget efter att utvecklas och bli framgångsrik. Den här känslan är väldigt farlig för jag vet att det är den som gör att jag inte tar skolan på riktigt allvar och inte heller bryr mig om framtiden just nu.
Fan, jag måste ta tag i det här innan det är försent.
.
Det känns på något vis att alla mina inlägg är likadana och handlar om samma sak. Men det här har en så pass stor del i mitt liv just nu så jag måste få ur mig en del tankar innan mitt huvud går i bitar.