nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
Jag känner att jag drömmer och längtar till en massa fina händelser just nu, jag kan inte riktigt stanna i nuet. Jag försöker förtränga att jag är fast i den här hålan i 2,5 år till. Vill bara flytta härifrån, flytta någonstans där ingen känner mig, någonstans där inte småorts-snacket cirkulerar. Visst kan det gå runt en massa skit i större städer också men det är skillnad i en liten ort där alla verkligen känner till alla.
.
.
Men som sagt, jag försöker förtränga det faktum att jag blir kvar här. Istället väntar jag spänt på en rad underbara händelser: Stockholm på torsdag, en vistelse med fina vänner i Göteborg, julen, nyårsafton med fina vänner, min födelsedag och språkresan till Brighton med underbara Emma.
.
Språkresan och min födelsedag känns iof ganska avlägset men tiden går så sjukt snabbt nu så det skulle inte förvåna mig om jag vaknar upp imorgon och känner att det är väldigt nära.
Det känns också helt sjukt att jag snart gått en hel termin på naturvetenskapsprogrammet utan att dö och jag måste säga att jag faktiskt klarat mig ganska bra, ganska. Så bra som det bara kan gå när man inte sover med näsan i läxböckerna. Men jag är nöjd, nästan iaf.
Jag har dock gett upp mina drömmar om att bli läkare, känns sorgligt men rätt. Jag kommer aldrig klara av att få de betygen som krävs. Eller nu ljög jag, jag KAN klara det men jag är för lat.
Postat av: Leila
Jag vet exakt hur du känner dig! :/ det är samma sak med mig..
